Historien om Eket GolF började långt innan 1943. Grunden lades av bollirande pågar runt om i samhällena. De första indikationerna om fotboll har vi redan från 1910-talet då Oskar Thomasson, Per Rydmark, Jacob Olsson, "Kalle Handlare" m.fl lirade på en plan där idag Rya Församlingshem ligger.

 Man spelade med trätofflor och därför blev både ben och fötter hårt åtgångna.
Fotbollsplanernas placering har varierats mycket under åren, det var en fråga om användbara områden och välvilliga bönder. Efter "Ryas" plan fanns det en plan vid skjutbanan i Åkarp. Under 20-talet använde man planen på "Kjellsons fälad i Sjunkamossa men innan den var brukbar fick man repa av ljungen (Ljungfäladen). Där möttes övre och nedre Sjunkamossa i flera matcher. Här kom också den första kända fotbollsreglen: Man var tvungen att binda fast tofflorna med balaband runt vaderna - annars fick man inte spela.
På 30-talet hade det riktigt kommit igång. Man spelade i en pokalserie och klubben kallade sig då för EKETS IF. Lagets dräkter var helt valfria. Keps, "äppelknyckarbyxor", skjortor, undertröjor allt efter eget behag, men var man riktigt i ropet hade man en "riktig" speltröja. På fötterna hade man fortfarande tofflor eller lågskor. (Gymnastikskor var förbjudna, de gav inte riktigt samma skydd om man slog ihop). En fotbollsdobb hittades av "Changsa-Sven", och den satte han längst frampå tofflan.

Under 30-talet flyttade planen igen, till Ljungaskog, Ljunghill. Den planen blev berömd genom sin höga backe på planens mitt. Höjdskillnaden var så stor att målvakterna i respektive lag hade inte ögonkontakt med varandra. Men planen skulle flyttas igen... Man kunde anlägga en idrottsplats på Sjöstrands egendom i Ljungaskog. Genom frivilligt arbete anlade man för övrigt genom årets lopp sammanlagt fyra olika fotbollsplaner på nämnda gård i Ljungaskog. En av planerna hade också en särskild historia om sig. Granne till planen bodde Ingelöv Duhs som tyckte att bollspel var onyttigt. Kom bollen in på hennes mark kunde hon helt resolut sätta kniven i denna förskräckliga sak. Låg vinden sedan på mot planen eldade gärna Ingelöv upp skräp, löv och dyligt för att göra livet surt för spelarna.

1935 upplöstes Ekets IF med dåvarande styrelse men dessförinnan hade Eket vunnit serien.

Verksamheten låg nere några år. Även om man visste att det betydde mångdubbelt arbete att återigen organisera upp en förening så beslutades det att starta upp klubben igen. Den skulle då få namnet EKETS GolF. En styrelse tillsattes och den första ordförande blev Joel Ljunghill.  Man startade upp en gymnastikavdelning och fick av rektor Anna Bergström låna Sonestoro. Populär ledare för gymnastiken blev förskollärare Arvid Hedfors.

Eket GolF startade upp sin fotbollskarriär på den 5:e och sista planen i Ljungaskog. Den arrenderades för 1000:- under åren 1949-54. Under åren 1953-1954 fanns det endast juniorlag i klubben.

Ryavallen

Det fanns många små och stora drömmar om hur en ny idrottsplats skulle kunna se ut. En av eldsjälarna var Lennart Brodd (50-talets ordförande) som verkade för att Ryavallen idag finns. Föreningen kunde köpa en bit mark vid missionshuset 90 x 60 m för 4000:-, samtidigt blev föreningen erbjuden mark av Sven Bengtsson i Sonestoro på 100 x 60 m för 5000:-. Vilket skulle nu köpas ? Jo, med politik på högsta nivå inköptes den senare marken av Rya kommun. Vid avstyckningen krävde SJ att Eket skulle bygga bommar för en ansenlig summa för spåren. Ägodelningsrätten hade sammanträde och det slutade de med att kravet ställdes åt sidan, till fördel för Eket och kommunen.

När markfrågan var löst kom nästa punkt. VÄG. Det fanns till grustaget, men inte fortsättningsvis fram till hålan. På den tiden fanns det 28 medlemmar i klubben och 26 stycken av dem ställde upp och lastade grus för att bygga vägen. Efter inköpet av marken påbörjades arbetet direkt på den nya planen. 1951 blev planen plöjd och färdig för plantering. 1954 trumlades den och omklädningsrummet köptes.   I Ljungaskog fanns det en masonithydda som användes för omklädning. Vid Ryavallen fick man till en början tvätta sig i bäcken. Brunn grävdes för att kunna komma åt att tvätta sig lite mer angenämt. När bruket lades ned kunde Eket köpa uthuset till banvaktsstugan för 200:-. Det skulle bli omklädningsrum. Huset lastades på trailer och sklle bl.a över järnvägen. Det var problematiskt. Ledningarna hängde lågt och fick föras undan med käppar. När dessa var undanlyfta kom nästa bekymmer. Tågen passerade en gång i timmen, man hade alltså endast en timme på sig och "hu" om lasten fastnade på rälsen. Men det gick vägen, även om stressen kändes av.   Slutligen blev planen färdig för spel 1955, det är samma matcharena som används idag. Men arbetet med anläggningen slutade inte här, 1956 fortsatte ombyggnaden av omklädningsrummen och inhägnaden av området kom 1958. Biljettkur och elljus anförskaffades 1959. Det var förresten samma år som Eket vann Skånecuppen över Örkelljunga med 3-2, vilket var sensationellt på den tiden.   Ett damlag kom också i gång under 50-talet. 1958 spelades det två matcher mot Stidsvigs gubbalag och en match mot Ekets gubbalag. På en utav matcherna sattes det publikrekord: 250 åskådare! Damerna vann med 7-2!   Idrottsplatsen som var drömmen, för grundarna av föreningen, är på väg att förverkligas. Genom det intresse som finns bland både äldre och yngre och att alla arbetar på det gemensamma, gör att drömmen kommer allt närmare verklighet.   Idag, 50 år efter att Ryavallen färdigställdes, har den världsliga evolution satt sin prägel på vår hemmaplan. Vi har en vacker klubblokal, ett välfungerande kansli, en ytterliggare byggnad vari kioskversamheten huserar tillsammans med bollförvaring och förråd. Ryavallen består idag inte enbart utav en 11-mannaplan utan av två stycken samt två 7-mannaplaner som anlades på höjden bakom omklädningsrummen. Under 2000-talet har även huvudplanen sett en utveckling med högre bollnät och en digital matchklocka som installerades 2008.   

De inledande 16 åren   Under tiden som Ekets Goif växte fram ur askan av Ekets IF, undet tiden som Ryavallen väste fram, spelades det även matcher och förening var fullt verksam med styrelse och ideelt arbetande människor. Så här såg föreningen ut under uppstarten av det vi idag känner som Ekets Goif...  

Åren 1943-1949   Ekets första styrelse: Ordförande: Joel Ljunghill Vice Ordförande: Henry Sandberg Sekreterare: Folke Åberg Vice Sekreterare: Erik Sjöstrand Kassör: Nils Hallengård Suppleant: Åke Åkesson, Knut Sjöstrand & Sven Jönsson   Utdrag från 1948-års årsberättelse: A-laget spelade 24 matcher varav de vann 13 stycken. Allmän idrott utövats i mindre omfattning; löpning är en gren som tycks vara mycket populär. Den årliga igenkommande löpningen "Eket Runt" arrangerades, det är ett landsvägslopp på en sträcka omkring 2,5 km mes start och mål förlagda vid Ekehov. Idrottplatsfrågan är besvärlig, man hoppas att föreningens resurser någon gång ska ge möjlighet för anläggandet av en idrottplats i närheten av samhället, vilket betyder stora fördelar, ej blott för träningens bedrivande utan att också ge ökade inkomster på grund av större publik.