Lördagen den 10 maj gästades vi av Västra Karup på Ryavallen – ett tungt, fysiskt och alltid svårspelat lag. Det blev en speciell match, inte minst för att Emil Salomonsson gjorde sitt sista framträdande efter en lång och framgångsrik elitkarriär. Att han valde att avsluta där allt började, i moderklubben Eket, gjorde dagen extra känslosam för många.

Vi visste på förhand att Västra Karup skulle spela rak, disciplinerad fotboll, och inledningen från vår sida var pigg. Vi skapade ett par halvchanser och kom rätt in i matchen. Men lite naivitet straffade oss, och i den 18:e minuten tog gästerna ledningen efter ett snabbt anfall. Bara fem minuter senare small det igen: 0–2.
Vi gick till paus med ett tvåmålsunderläge, och sett till halvleken får vi nog vara tacksamma för att det inte var mer. Västra Karup var bättre än oss och visade varför de är ett topplag.

I andra halvlek gjorde vi ett par taktiska förändringar som gav effekt. Vi lyckades störa deras uppspel bättre och komma in i matchen igen. I den 70:e minuten fick Emil bollen ute på kanten, och slog ett perfekt inlägg som Dovydas satte dit, 1–2! Ett riktigt fint mål.

Reduceringen gav oss energi och tro på en kvittering. Tyvärr fick vi ett rött kort bara några minuter senare. Trots det lyckades vi skapa ett par chanser till, men bollen ville inte in.

Matchen slutade 1–2, och det är bara att gratulera Sven-Bertil och hans Västra Karup. De var lite tyngre, lite mer resoluta och förtjänade segern. 

Emil "Mille" Pålsson

Tweeta